Att vi väljer att åka till fjällen såhär ofta borde ju betyda att vi bara ska vara här mest hela tiden, men jag antar att allt inte är så enkelt.
Igår begav vi oss till Vålådalen för att bege ss upp på Ottfjället ännu en gång. Denna gången bestämde vi oss för att attackera den västra toppen.
Den årstiden som mötte oss först var en klassisk gråmulen och kylig höstdag, men när man går uppåt så är detta sällan ett problem. Trots alla moln så var utsikten när man kom över trädgränsen väldigt fin, för utsikten där är väldigt fin, alltid.
När vi närmade oss toppen så kom vintern och dimman. Det låg lite snö på marken, det blåste, var kallt och det snöade lite. Dimman (molnet) var ganska tät så utsikten var i princip obefintlig. Moder natur gjorde sig desto mer påmind om sin närvaro. Vi bestämde oss för att inte ta oss hela vägen upp till toppen utan sökte skydd i toppstugan (lite nedanför toppen) för lunch.
På vägen ned i vinterlandskapet så Öppnade dimman sig lite, vilket ja som vanlig gav en fantastisk utsikt. Vi bestämde oss för att ge oss ut på en liten skattjakt för att finna planet som ska ligga någonstans uppe på Ottfjället. Efter lite googlande efter koordinater och letande så hittade vi det lilla vraket som har legat där i över 50 (!) år. Lite spännande måste jag säga.
På vägen ner så gick vi in i hösten igen, solen sken igenom på viss ställen och höstfärgerna spred ut sig över den snåriga marken. Ett sånt tillfälle då man inte kan låta bli att sätta sig ned och njuta av allt i sin omgivning.
Tyvärr så finns det en tendens att man vänjer sig vid dessa underbara vyer när man sett de för många gånger. jag känner hur det börjar hända samtidigt som man känner sig så fri när man befinner sig mitt i dem. Snälla, låt mig aldrig sluta uppskatta denna fantastiska natur som vissa kan resa i timmar och dagar för att uppleva.
Precis i slutet på turen så kände man hur solen värmde lite i ansiktet. Jag ska inte påstå att det var varmt för då skulle jag ljuga, men kanske fick vi en liten smak av sensommar där.
Hösten är fantastisk, underskattat och oförutsägbar men lyckas man pricka in en bra tid så kan det vara den bästa tiden på fjället.
//Johanna
Johanna Bauer 